Ja, nu har jag intagit den sista måltiden.... för ett tag i alla fall.

Imorgon är det 2 veckor kvar till min operation...   Och imorgon ska jag påbörja en 2 veckors "flytfas". Vilket innebär till största delen flytande föda i form av proteinmål såsom modifast eller allevo. Har även beställt olika produkter från Skandiet som Centrum För TitthålsKirurgi rekomenderar. De har även soppor och proteinomeletter, gör att det känns mer som "riktig" mat. Vissa grönsaker var också tillåtna under den här "flytfasen", skönt att man får tuggga lite också. Och som dryck är det vatten eller kaffe/te utan socker som gäller. Ja de här närmsta 2 veckorna blir en utmaning. Så alla i min omgivning får ursäkta om jag kommer vara lite stingslig ett tag...  Och imorgon börjar jag jobba efter julledigheten, det blir en utmaning i sig att jobba och inte äta som vanligt. Härhemma kan jag ju göra något annat medan de andra äter men på jobbet behövs man vid bordet. Mina måltider är uppdelade på 6 st under dagen med frukost, lunch middag och 3 mellanmål. De tillåtna grönsakerna fick man äta mellan måltiderna vid sug. Synd att inte morötter fanns med på listan.

Efter operationen är det 2 veckors flytande kost för att följas av 2 veckor med puréer innan jag får börja med mer "riktig" mat... Så efter måltiden bestående av spagetti och köttfärssås ikväll kommer det dröja ca 6 veckor innan jag äter "vanlig" mat igen... Fast efter operationen kanske jag inte ens är särskilt sugen på mat utan det är väl de här 2 veckorna före operationen som blir de tuffaste veckorna med sug efter mat och gottigott. Hoppas jag... Idag var jag t om och köpte mig en semla eftersom jag kanske inte kan komma att äta det när det är fettisdagen och jag älskar semlor.

Just nu hoppas jag att de här 2 veckorna går fort och utan alltför mycket hunger och sug... Nu kommer verkligen självkontrollen att testas. Det kommer inte bli lätt men det SKA gå.  

Nervositeten inför operationen kommer krypandes lite mer och mer. Idag var jag och hämtade ut nästan alla recept jag fått, det enda som inte fanns inne var sprutorna med blodförtunnande jag ska ge mig själv (!) sen... Det blir ju även det en utmaning med tanke på hur mycket jag ogillar sprutor... Tankarna snurrar mycket runt just sövningen och tiden direkt efter operationen. Har aldrig blivit sövd förut så jag har ingen aning om hur det är. Och hur ont kommer jag ha efter operationen...??? Tror inte min smärttröskel är särskilt hög.  

Men hur som helst ser jag fram mot utmaningen den här operationen innebär och allt det här nya året kan bjuda på. Blir intressant att se hur jag ser ut vid nästa nyår jämfört med det här...

Så tills nästa gång jag tar mig i kragen och skriver:

Hej hopp gummisnopp!

Då har det varit kalas hela helgen för min lilla Saga som fyller 5. I lördags var det disco-kalas för kompisarna från dagis. Det blev 16 barn totalt på det discot. Högljutt med många svettiga barn var det. Kanske är tur att man är förskollärare vid ett sånt tillfälle...   Saga var nöjd och glad efteråt.

På kvällen efter att barnen somnat tog jag och rensade lite leksaker... Eller ganska mycket kanske man ska säga. Det blev 3 säckar som jag ställde ner i källaren... Jag rensade rejält med tanke på att det snart är jul och då blir det väl mer saker igen. Jag har inte sagt vad jag rensat bort och än så länge har de inte frågat efter något.

Idag har det varit kalas med släkten.Massor av fika och trevligt sällskap och en nöjd Saga idag med. Och jag berättade för ännu en om min operation, hon verkade också positivt inställd. Undrar hur nästa års kalasande ser ut för min del. Kommer jag kunna äta tårta överhuvudtaget eller säger magen stopp då? Om jag förstått det rätt så är det väldigt olika från person till person vad man klarar av efteråt och inte. En del av mig vill bara göra den här operationen så fort som möjligt medan en del av mig tycker det är bra att det är en liten stund kvar. Och jag skulle inte vilja gå igenom den troligen tuffa perioden efter operationen över jul och nyår.

Nä nu ska jag nog gå och sova och ladda för imorgon. Då är det jobb som vanligt.

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev. Går ju bra det här med att blogga...  

Haft en usel dag idag. Började med att jag och min dotter blev jätteosams imorse... Över de förbaskade kläderna så klart. Hon väljer de själv kvällen innan men på morgonen är det likförbannat inget hon kan ha på sig... Men men det går väl över. Men att börja dagen med gräl känns ju inget bra. 

Men efter ett salongsbesök med färgning och plockning av ögonbryn och fransar och en uppfriskande kvällspromenad känns det lite bättre. Nya tag imorgon! Enda minuset imorgon är väl att jag jobbar stängning och slutar 18:30.

Provade en av Nutriletts varma pastarätter igår kväll. Ingen höjdare, klarade inte av att äta mer än ett par tuggor. Det var någon sträv mjölig konsistens och smak på den... *rys*

Emellanåt kan jag nästan glömma bort att jag ska göra en överviktsoperation, men bara nästan. Det ligger oftast hela tiden i bakhuvudet och ibland tänker jag mer på det. Kan komma på mig själv att tänka att det här kommer jag att sakna, t ex att äta vissa saker bara för att det är gott. Och det känns otroligt dumt att tänka så med tanke på att det är väl det som fått mig att behöva en sådan här operation. Läkaren förklarade att efter operationen kommer jag troligen inte vara ett dugg hungrig utan jag måste bli lite som Skalman och ställa matklocka och se till att jag äter oavsett vad. Det kan tydligen vara ett tag när inget verkar smaka något heller vilket gör att det kan bli ännu svårare att få i sig maten. Sen är det ju inte bara den fysiska förändringen som sker. Det kan bli en stor omställning mentalt också. Hur uppfattar jag mig själv? Hur bemöts och tror jag att jag uppfattas av andra omkring mig? Och den sociala biten som finns runt mat, fika och att äta överhuvudtaget kommer kanske bli en svår nöt att knäcka. För det är så djupt inrotat i oss att man ska bjuda och bjudas på fika eller mat. Och när man träffar folk och umgås innebär det oftast att man äter något. Med andra ord kommer det at bli en spännande resa att göra, lärorik och stundvis jobbig och svår. Men ändå en resa jag ser fram emot...

Tack och hej Leverpastej!  

Herrejösses vad jag varit på dåligt humör idag. Varför har jag ingen aning om men grinig har jag varit av och till hela dagen. Stackars familj...    Men nu ligger barnen och jag hoppas de somnar snart så det blir lite lugn i huset. De känner ju så klart av min stämning och min energi och tar åt sig av det. Men men morgondagen blir nog bättre.

Ju mer jag pratar med människor om min förestående opereration ju fler inser man har gjort en överviktsoperation. De jag har hört talas om har gjort gastric bypass och inte den jag ska göra men de är ju snarlika. Men då kan jag inte låta bli att undra varför det känns som om man bara hör om de nu när man själv ligger i startgroparna för en operation? Är det lite som när man är gravid, då ser man helt plötsligt stora bebismagar och barnvagnar överallt? Innan lade man inte märke till de på samma sätt. Men det känns bra att ha börjat prata med folk om det, det gör att det blir mer verkligt för en själv. Själv har jag ju bearbetat tanken på en operation i flera år medan de nära mig börjar bearbeta tanken nu... Men det är lite roligt att se människors reaktion när man säger att man ska göra en överviktsoperation:

-Jaha, ska du det, säger dom medan man ser att de lite diskret kollar in en från tårna och uppåt...

Nä, om man ska göra något vettigt en stund.

Hej svejs!

Jahapp, då har man blivit med blogg...  

Varför? Ja, jag kände väl att det skulle vara bra att ha någonstans att skriva av sig lite ibland.

Har i framtiden en stor livsstilsförändring på gång och det skulle vara kul att dokumentera den resan. Det är något jag funderat på väldigt länge men nu bestämt mig för att göra. Den 17 januari kommer jag göra en Sleeve Gastrectomy.

Det är en överviktsoperation och det ska bli en spännande men även lite läskig viktresa att göra.   I torsdags var jag och Christian till kliniken i Stockholm där jag ska göra operationen. Fick träffa kirurgen Urs som ska göra operationen. Han var jättebra att prata med, lugn och ingav bra förtroende. Det kändes tryggt med honom, han var rak och ärlig och kunde förklara saker på ett bra sätt.

Idag är det alla helgons dag. Det blir en sväng till morfars grav och tända ljus senare ikväll. Innan dess ska svägerskan gratuleras eftersom hon fyllde igår  . Och älskade Sussi med barn kommer förbi en sväng oxå.

Ha en bra dag alla!