Ja, det här med att blogga går ju bra... eller inte. Blir inte så värst mycket skrivande inte. Men nu kommer en liten uppdatering.

Sist jag kollade hade jag gått ner 22 kg. Känns helt overkligt. Men det känns, inte minst eftersom jag kommer i helt andra kläder nu. Plockade fram en kartong med kläder jag hade undanstoppade som blivit lite trånga, och de kom jag i utan problem nu. Men det konstiga är att trots att jag ofta får höra hur mycket det syns att jag gått ner i vikt och jag känner det på kläder har jag svårt att se det på mig själv. När jag tittar i spegeln t ex så ser jag ingen skillnad på mig själv. Är det för att man ser sig själv varje dag eller är det bara huvudknoppen som inte hunnit med 22 kg på lite drygt 3 månader?

På valborgsmässoafton fick jag en riktig aha-upplevelse ala "du är vad du äter" stil. När vi var på väg hem efter majbrasan så bar jag min yngsta dotter på ryggen, och hon väger dryga 20 kilo. Då påpekade min sambo för mig att jag bar på ryggen ungefär lika mycket som jag hade gått ner. Och det var en häftig insikt, för det var tungt att ha henne på ryggen.

Men jag är i alla fall inte lika trött längre. Inte mer än jag normalt alltid har varit i alla fall... Har kommit på att jag nog är en kronisk tröttmössa...   

Ja, hur går det med maten nu då? Jo jag äter helt vanlig mat och det mesta går bra. Vissa dagar kan jag få magknip när jag äter och ett par gånger har det hänt att jag fått upp maten igen men för det mesta går det bra. Och det är fortfarande väldigt små portioner. På grund av de små portionerna är det lite svårt att få i sig tillräckligt med proteioner och grönsaker men det blir nog bättre med tiden. Lunchen idag bestod av 4 köttbullar och en pyttebit potatis och sås. Tillsammans med kanske 2 msk grönsaker. Och det blev jag väldigt mätt av. Behöver även jobba på att få i mer mer vatten under dagen. Eftersom jag knappt dricker något när jag äter behöver jag dricka mycket mellan måltiderna för att få i mig åtminstone 1 ½ liter om dagen. Men jag glömmer bort att dricka hela tiden, är lixom inte törstig...

Sen behöver jag börja röra på mig mer. Men i veckorna är det så svårt att orka med det på kvällarna. När vi kommit hem och ätit mat och plockat undan är klockan oftast framåt halv 7 och då är man trött efter att klockan ringer vid 5:30 på morgonen. Sambon är mycket duktigare på det där...    Ja. ja man kan ju inte vara bra på allt....   

Nä nu ska jag övertyga barnen om att det är sovdags... Som om de skulle hålla med mig...

Hej hopp!   

Ja, nu har jag mofflat kycklingfilé... Fick i mig en halv innan jag blev tokmätt. Har väl aldrig kunnat säga att jag mofflat kycklingfilé när jag ätit en halv.   Så mycket kött har jag nog inte fått i mig på en måltid sen före operationen...

Maten har varit och är fortfarande lite "pickligt" för att använda min läkares uttryck. Har nyligen upptäckt att havregrynsgröt går bra, visserligen knappt en halv portion innan jag är tvärmätt men ändå... Jag ska ju äta mycket mindre nu, och oftare. Det som är svårast är när jag ska äta vanlig mat, då får jag i mig mindre än jag borde. Men det kommer nog. Det svåraste är väl att äta tillräckligt ofta för att kompensera upp att jag inte kan äta så mycket och att få i mig tillräckligt med vätska. Svårt att få ner något när magen känns full.

Trötthet är oxå något jag lider av just nu. Jobbade en vecka (minus en och en halv dag) sedan orkade jag inte längre. Så nu är jag sjukskriven igen, den här och nästa vecka. P ga trötthet... Sjukt jobbigt att vara så trött att man inte orkar vara vaken en hel dag när man inte gör någonting under dagen förutom försöker äta tillräckligt. Den här veckan har jag sovit middag varje dag, ett par, tre timmar sådär... Förstår hur bebisar som kan somna när som helst känner sig...    Ska börja med chi-san (eller hur det nu stavas) och se om det kan hjälpa, det och Berocca boost som jag redan börjat ta. Sedan är det mot ljusare tider nu och det borde väl göra sitt till.

Har lite "kontakt" med andra som oxå opererat sig i januari på ett viktforum och det är roligt att ha andra som gått igenom samma sak att skriva lite med. De andra verkar det värsta överstökat nu. Längtar dit jag med, till andra sidan tröttheten/utmattningen.... Det låter som en dålig roman titel men så känns det. Nu vill jag över till den piggare sidan.

Jag har fått frågan om jag ångrar mig nu när jag ändå haft det ganska tufft ända sedan operationen... Men nej, det gör jag inte. Visst, det är tufft nu och kanske ett tag till framöver. Men jag ser det som en liten period av resten av mitt sundare liv. Och jag har redan gått ner 14 kg och kommit i ett par byxor jag inte kunnat ha på läänge....   Så i slutändan kommer det vara värt allt!

Hej hopp på ett tag igen!

Ja, som nyligen viktopererad kretsar det mesta i min värld runt mat just nu. Inte så att jag är hungrig eller så utan runt att få i sig tillräckligt med mat...

Är i den spännande puréfasen nu... *urk*. Orkar inte riktigt med bebismat längre så det blir mest "vanlig" mat i små bitar som jag tuggar noga och länge... Är mer eller mindre som en idisslande ko just nu....    Har lite svårt att få i mig tillräckligt med mat fortfarande men det blir väl bättre med tiden. Men det gör även att jag blir otroligt trött hela tiden...  Sover en liten stund varje dag. Bådar ju gott då jag börjar jobba om en vecka...   Men jag ska börja med lite olika vitaminer nästa vecka så då kanske det blir bättre. Ska äta kalk, järn och B12. Och eftersom jag har svårt att få i mig tillräckligt står vikten lite still just nu. Men allt som allt är det nästan 12 kg sen den 3:e januari, och det känns bra. Har även fått höra att det syns lite i ansiktet på mig.   Och mina täckbyxor satt bättre nu sist jag hade de. Ska bli intressant att se hur jeansen sitter, har inte haft de på sen före operationen. Har kört mjukisbyxor i olika varianter. Såååå skönt och slappt...

Hoppas att magknipen jag ofta får efter jag ätit ska ge med sig snart. Allt skulle bli lättare då. Förhoppningsvis blir det mer ordning på matrutiner när jag börjar jobba. Dagarna flyter ju lätt bara på när man går hemma...Man blir lite bekväm måste jag nog säga.

Hej hopp på ett tag.

Peppar, peppar, men jag tror det har vänt nu... Idag känns det lite bättre än igår och igår var lite bättre än i förrgår.  

Och jag tror jag måste ha en av världens goaste kirurger. Han har ringt tre dagar i rad nu och kollat av läget och peppat lite. Jag behöver bara ringa eller mejla om det är det minsta jag undrar över. Verkligen ett helhets-omhändertagande på Cftk. Kan inte vara nöjdare just nu.

De senaste dagarna har som sagt varit ganska tuffa och bitvis är det fortfarande tufft och kommer nog vara så ett tag. Men så länge varje dag är liiite bättre än föregående är jag glad. Imorgon ska jag till vårdentralen och ta bort agrafferna jag har på magen. Ser lite ut som Frankenstein med metallklämmor på 5 olika ställen...   Och jag fick sova ganska skapligt inatt för första gången på ett par nätter nu. Bara det gör att man känner sig lite mer positiv.

Och så förbereder jag för nästa fas i kostrehabiliteringen... Nämligen den otroligt spännande puréfasen...   Låter konstigt men längtar efter lite puréad mat nu. Har bara intagit flytande i snart 10 dagar. Har inga idéer alls om vad jag ska "dricka" längre, börjar bli ganska tradigt... Så nu håller jag på och läser på lite barnmatsrecept som passar utmärkt under denna fas. Dietisten sa att man även kunde köpa barnmatsburkar att ha som lite i reserv hemma. Så imorgon blir det en tripp till affären oxå.

Hej hopp så länge

Jaha, då var man opererad nu då.

Ca 12 i tisdags var det dags.... Var ganska nervös. Vi var 5 som gjorde det samma dag. 4 kvinnor och en man. Jag var nummer tre. När först ettan och sen tvåan åkte in och sen ut ur operationstummet blev jag mer och mer nervös.Lite var för att jag aldrig blivit sövd förut. Men den första "drogen" jag fick därinne var underbar...   Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Fösrta natten låg vi fem i ett uppvakningsrum och den natten var inte att leka med. Tryckte på knappen efter sköterskan vääääldigt ofta för att få smärtstillande och något mot det hemska illamåendet. Kräktes en del den natten. Och att kräkas med en tom nyopererad magsäck är inget att rekomendera....

Dag två fick vi varsit litet rum. Med ställbara sängar och superfluffiga täcken. Synd bara att man mådde så pass dåligt att man inte riktigt uppskattade det fullt ut. Rummen var uppkallade efter vännerna i "Friends". Jag bodde i rum Rachel. Den dagen skulle vi även börja att intaga dryck.... 1dl drickyoughurt och 1 dl proviva fick vi. Jag fick väl i mig ca ½ dl allt som allt. Sen fick vi lite tabletter vi skulle ta och då kom allt upp. Sen fick jag väl bara i mig några ynka teskedar vatten den dagen. De andra verkade få i sig lite mer och fick behålla det. Så dag två gick mest åt att må illa, få dropp och slumra...

Dag tre var det hemgång. Än en gång verkade de andra få i sig, om än inte allt så något i alla fall. Jag fick lite dropp och sammanlagt ca ½ dl proviva den dagen.

Min kära sambo kom och hämtade mig vid 11 tiden. Bilresan hem gick bra men jag var lite trött. Sov en stund när jag kom hem. Sen kom älskade mamma och pappa ut och hämtade barnen så de fick sova där i 2 nätter så jag kunde vila.

Sen jag kom hem har jag mått ganska risigt och fått kämpa för varje tesked som ska ner. Och kramperna i magen och illamåendet blev bara värre och värre. Men tänkte lite som att: Ja ja det är en tuff dag idag men det blir bättre imorgon... Jo visst! I fredags natt vaknade jag vid 4 och mådde riktigt risigt. Men tog en ny morfintablett och led igenom hela lördagen oxå. Men i söndags morse orkade jag inte längre så då åkte jag in till akuten. Det blev ett besök på ca 4 timmar, väldigt plågsamma timmar. Med konstanterandet att jag hade kraftig förstoppning... Roligt värre tänkte jag men tur att det inte var något värre. Fick både laxerande droppar och lavemang. Och det var det värsta jag någonsin varit med om. Har en fläskläpp efter en avtuppning som bevis på det... Men nu tror jag det "löst" sig om man säger så...   

Som läkaren på akuten sa: Inget uttag, inget intag.

Så idag 6 dagar efter operationen är det lite lite bättre. Pratade med min kirurg uppe i Stockholm idag. Kändes bra. Han lugnade ner mig lite angående att jag fortfarande inte får i mig så mycket. Han är så lugn och mjuk att prata med. Så nu borde det bli lite bättre varje dag. Och jag är så tacksam för alla nära och kära omkring mig. Utan de skulle jag aldrig orka detta! Puss på er!

Idag ställde jag mig även på vågen...   Sedan den 3:e januari när jag började med flytkost har jag gått ner 8,9 kg...  

Nu ska jag slappa på soffan en stund och jobba på att få i mig något mer.

Ja, då var man på inskrivning idag. Blev att prata med kirurgen, narkosläkaren och sköterskor samt lite provtagning. Har ett blått armveck för att bevisa det...

Men det slutade med att hon fick sticka uppe på handen för att hitta nåt blod. Får väl se hur det går när jag ska sticka mig själv i magen ikväll... Hujedamej... Men det är bara bita ihop och hugga sta antar jag.  

Blir ett kort inlägg idag. Har lite saker att förbereda inför operationen imorgon.

Hej hopp gummisnopp!

Ja då är det äntligen snart dags för operation. Imorgon ska jag på inskrivning mellan 8 och 13. Vilket innebär en ganska tidig morgon med ett tidigt tåg. Funderar på om jag ska chansa på att tågen går som de ska och ta ett tåg så att jag kommer i lagom tid eller om jag ska ta ett extra tidigt tåg och (om det är i tid) sitta och vänta ganska länge i Stockholm... Känns som om jag chansar på att komma i lagom tid.

Får mycket frågor om jag är nervös än. Ärligt talat är jag inte särskilt nervös. Känns fortfarande ganska overkligt att det äntligen ska bli av. Sen är det något jag funderat fram och tillbaka över i snart 3 års tid. Så jag känner nog mest förväntan. Men nervositeten hinner nog komma...

Det jag tänker mest på är sövningen och de sprutor jag ska ge mig själv efteråt... Och lite på hur ont man kommer ha efteråt. Men inte direkt att jag är nervös över det, än....

Flytfasen då, hur har den gått?

Jo den har gått... Jobbigt som fan men det har gått. Har stått emot mat, semlor, fikabröd, varit på 2 födelsedagsfirande osv.... Även om det ska vara strikt flytande föda efter operationen känns det som om det blir lättare med tanke på att jag inte kommer ha samma hunger som jag har nu. Och efter kommer jag få ta lite fil eller youghurt vilket jag inte får nu.

Men nu börjar det bli dags att plocka fram allt tills imorgon och sen sussa kudde.

Natti, natti.

Ja, inte är det lätt att genomföra en 2 veckors flytfas inte..... Det är soppor, olika drycker och en massa vatten. Tror aldrig jag sprungit och kissat så mycket som jag gör just nu.  

Som tur är så är det en del grönsaker som är godkända att äta, men fantasin tar ju slut efter ett tag på vad man ska göra med dom. Dom två första dagarna blev det alldeles för mycket paprika och vitkål... Det kändes i magen vill jag lova. Men igår lyckades jag göra någon sorts grönsaksgryta med krossade tomater som var helt okej. Och bland de produkter jag beställt så var det med omeletter som var ganska okej, särskilt om man blandade i lite grönsaker.  

Känns ju som mat i alla fall i motsats till att bara dricka ett par deciliter näringsdryck.

Men nu har jag ätit denna kost sen i tisdags och vågen visar -2,6 kg... Fast jag kan ju inte påstå ett den gör underverk för humöret... Är lite lätt stingslig och oerhört trött hela tiden. Men nu är 4 dagar avklarade och bara 10 dagar återstår