Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev. Går ju bra det här med att blogga...  

Haft en usel dag idag. Började med att jag och min dotter blev jätteosams imorse... Över de förbaskade kläderna så klart. Hon väljer de själv kvällen innan men på morgonen är det likförbannat inget hon kan ha på sig... Men men det går väl över. Men att börja dagen med gräl känns ju inget bra. 

Men efter ett salongsbesök med färgning och plockning av ögonbryn och fransar och en uppfriskande kvällspromenad känns det lite bättre. Nya tag imorgon! Enda minuset imorgon är väl att jag jobbar stängning och slutar 18:30.

Provade en av Nutriletts varma pastarätter igår kväll. Ingen höjdare, klarade inte av att äta mer än ett par tuggor. Det var någon sträv mjölig konsistens och smak på den... *rys*

Emellanåt kan jag nästan glömma bort att jag ska göra en överviktsoperation, men bara nästan. Det ligger oftast hela tiden i bakhuvudet och ibland tänker jag mer på det. Kan komma på mig själv att tänka att det här kommer jag att sakna, t ex att äta vissa saker bara för att det är gott. Och det känns otroligt dumt att tänka så med tanke på att det är väl det som fått mig att behöva en sådan här operation. Läkaren förklarade att efter operationen kommer jag troligen inte vara ett dugg hungrig utan jag måste bli lite som Skalman och ställa matklocka och se till att jag äter oavsett vad. Det kan tydligen vara ett tag när inget verkar smaka något heller vilket gör att det kan bli ännu svårare att få i sig maten. Sen är det ju inte bara den fysiska förändringen som sker. Det kan bli en stor omställning mentalt också. Hur uppfattar jag mig själv? Hur bemöts och tror jag att jag uppfattas av andra omkring mig? Och den sociala biten som finns runt mat, fika och att äta överhuvudtaget kommer kanske bli en svår nöt att knäcka. För det är så djupt inrotat i oss att man ska bjuda och bjudas på fika eller mat. Och när man träffar folk och umgås innebär det oftast att man äter något. Med andra ord kommer det at bli en spännande resa att göra, lärorik och stundvis jobbig och svår. Men ändå en resa jag ser fram emot...

Tack och hej Leverpastej!